Jag läser din blogg, alla dina uppdateringar. Jag ser att du verkar leva livet nu och att ditt liv är så himla fantastiskt utan mig. Jag erkänner, det sårar mig som fan. Jag blir ledsen för att du uttrycker dig på ett sådant sätt att det känns som om att jag tryckte ner dig och förstörde ditt liv. Att jag gjorde dig olycklig och att allt är såååååååå jävla bra nu.

Jag är glad för din skull, men jag önskar verkligen att jag bara kunde stänga ute dig ur mitt liv, så som du stänger ute mig ur ditt liv. Jag önskar också att jag vore en karl.

Fy fan vad livet verkar enkelt om man är en karl.