Does trust really exist?

Jag har suttit och funderat ikväll, och kommit fram till det riktiga svaret (i alla fall för mig). Det finns aldrig någon person som man kan lita på till 100%. Inte någon. Även om man tror sig kunna göra det, så kommer det komma en dag då det visar sig att man hade fel.
Jag fick mitt sånt exempel idag. Av en kompis som jag ALLTID ställer upp för, även om det är mitt i natten. Jag har verkligen stöttat, givit råd, pratat, peppat.. ja, allt man ska göra. Men idag, så ville jag prata, bli lite peppad och få lite råd, och möttes med en sådan.. kyla att jag nästan började fundera på om vi ens är vänner.

Det blir bara en sådan chock. Man vet inte hur man ska reagera. Ena halvan av mig vill bara gråta och fundera över varför jag alltid är en sådan som ställer upp, en sällan får hjälp tillbaka? Och varför ska det komma när jag verkligen verkligen VERKLIGEN behöver råden. Det kunde ju ha kommit vid ett lite bättre tillfälle kan man tycka, men nej då.
Och den andra halvan känner bara för att rycka på axlarna och titta åt ett annat håll.

Dessutom, hur ska man lära sig att våga lita på någon över huvudtaget? Även om det aldrig blir fullt ut, så måste man våga lita på människor till en viss grad. Hur kommer det annars att bli? Ensam mot världen verkar inte så lockande.

Den stora frågan är, hur länge orkar jag?